Kung Ban Mueang kan ha dött omkring 1279 och han efterträddes av sin bror Ramkhamhaeng som också är känd som Pho Khun Ramkhamhaeng Maharat พ่อขุนรามคำแหงมหาราช (r. 1279?-1298). Vid sin kröning fick han också titeln Pho Khun Rammarat พ่อขุนรามราช.

Då han efterträdde sin äldre bror omfattade Sukhothairiket förmodligen bara områdena kring dagens Sukhothai, Sawankhalok (Si Satchanlai), Uttaradit, Kamphaengphet กำแพงเพชร och Tak. Med tiden skulle rikets makt och storlek växa genom Ramkhamhaengs förståndiga kombination av militärmakt och diplomati, men det fanns också andra gynnsamma faktorer som bidrog till rikets expansion;

(Provinsen Kamphaengphet)

• För det första hade mongolerna uppmuntrat Sukhothais tillväxt. Baktanken var att minska khmerimperiets styrka. Du kan läsa mer om detta lite längre fram i artikeln "Kontakterna med mongolerna.”

• För det andra var burmanernas rike Pagan hotat av mongolerna och huvudstaden med samma namn skulle, som tidigare nämnt, falla 1287. Ett starkt Pagan skulle säkert inte ha tolererat det växande tairiket i sin omedelbara närhet.

• En tredje faktor, som bidrog till rikets tillväxt, var kung Ramkhamhaeng själv som framstod som en kraftfull ledare. Mellan 1283 och 1287 erövrade han stora delar av monfolkets områden vid Chaophrayafloden och områden i övre Mekongdalen som tidigare kontrollerats av khmererna.

Modern forskning har ifrågasatt vissa påståenden om Ramkhamhaengs roll i den thailändska historien. Vissa menar att det gjordes historieförfalskningar under 1800-talet för att legitimera den siamesiska statens existens under hotet från kolonialmakterna.